B1

Novellen Prins Achmed
1. Prins Achmed handlar om en sultan i indien som ska överlämna tronen, men han kan inte bestämma vilken av hans tre söner som ska överta den. När dom överlämnar tronen får dom också gifta sig med deras kusin Narunnihar. Men inte heller Narunnihar kunde välja sin man, prinsarna var för lika. Tävlingar fick avgöra vem som får Narunnihar och riket. Mellanbrodern Ali vinner och lillebror Achmed och storebror Hussein ger sig av. Achmed finner sin väg till fedrottningen, Paribanus rike och eftersom hon är så underbar stannar han hos henne. Fadern saknar sin yngste son och ber en häxa finna honom. Efter ett antal magiska brygder och några vissna löv kommer Achmed till sin fars palats, dit han återvänder regelbundet, men han bor fortfarande kvar tillsammans med Paribanu. Gammalt groll gör att sultanens rådgivare vilseleder sultanen och han skickar häxan till Paribanus land. Achmed blir tvungen att genomföra nästintill omöjliga saker, så att han ska bli skamsen och aldrig återvända till palatset. Men han klarar prövningarna och rådgivarna dör. På Alis bröllop är det stor fest och Achmed och hans fru Paribanu är där, klädda i Achmeds färger gul och röd.
2. Jag tror det skulle fungera bra att göra en film av det här. Berättelsen har allt en film behöver; spänning, hjältar, prinsessor, ondska, godhet och förrädare.
3. Språket är bra. Problem för yngre kan vara namnen, men den väcker fantastiska bilder i huvudet, fantasin får verkligen liv.
4. Symbolen med de tre bröderna ställer frågan om det är medvetet att dom är tre eller har det bara blivit så? Kunde det ha fungerat lika bra med två bröder? Kanske. Färgerna däremot är en tydlig symbol som visar att Achmed och Paribanu hör ihop.
5. Huvudperson – Achmed
Mentor – Paribanu
Fiende – Rådgivarna
Medhjälpare – Paribanu, dvärg – svåger
Räddare – Paribanu
Formbytare - sultanen

Snöstormen
1. Snöstormen handlar om en ung flicka, Maria och hennes kärleksproblem. Hon är förälskad i en ung, fattig man, Vladimir som hennes föräldrar inte godkänner till make. Men trots det möts dom i hemlighet och bestämmer sig för att gifta sig, också det i hemlighet. Flickan ska en kväll säga att hon har huvudvärk, men i själva verket gå ut till en väntande vagn och fara till en närliggande kyrka och gifta sig. Allt går enligt planerna och hon ger sig av.
Men den unge mannen har fått förhinder på grund av den kraftiga snöstormen som rasar under kvällen och hinner inte fram till kyrkan utan kommer dit först i gryningen och Maria är försvunnen. Maria har åkt hem igen, men drabbas snart av hemska feberattacker och blir liggande till sängs, i sömnen yrar hon om sin älskade Vladimir och hennes föräldrar förstår att Maria inte kan leva utan honom. Dom skickar meddelande till honom men får bara ett ilsket svar att Vladimir ska ge sig ut i kriget nästa dag. Vladimir dör i kriget, men Maria kan inte skänka sitt hjärta till någon annan. Så dör även hennes far och Maria och hennes mor flyttar från byn.
I nästa by möter hon en vacker man, Burmin, som efter långt om länge berättar sina innersta hemligheter för henne. Han älskar henne, men han är gift, nästa problem är att han inte vet vem hans fru är. Under en rasande snöstorm styrde han mot närmaste ljusprick, något som visade sig vara en kyrka. Där blev han insläpad av folk han aldrig sett och gift med en avsvimmad flicka som nätt och jämt kunde hållas vid liv framför altaret. När ceremonin var över hade hon vaknat och utropat: Det är fel man! Varpå Burmin kastar sig upp i vagnen och gett sig iväg. Han hade ingen aning om var han varit eller vem flickan var.
Maria utbrister då leende: Känner du inte igen mig!?
2. För tio-tjugo-trettio år sedan skulle det här också kunna bli en film. Det skulle vara svårt att göra den i modern tid, den skulle då bli väldigt förändrad.
3. Det finns vissa svåra ord och det är ingen historia man skulle läsa för småbarn, något som man kunde ha gjort med prins Achmed. Det är inga hållhakar utan historien rullar på, men även om den är mer trolig än prins Achmed, så vore det mer otroligt om det inträffade sådana händelser, än om man gift sig med en fe som i fallet med Achmed.
4. Jag hittar ingen symbol
5. Huvudperson – Maria
Mentor – Föräldrarna, Vladimir
Fiende – Föräldrarna
Medhjälpare – Tjänsteflickan
Hjälpare/räddare – Burmin
Formbytare - Maria

Huvudpersonen är en ung flicka som är djupt förälskad. Maria älskar sin familj, men sätter kärleken främst. Hon vill inte lämna sin familj, men det finns inget annat sätt. Klimaxen kommer under kvällen när hon ska ge sig av till kyrkan, hur ska det sluta? Man tror att historien ska ta slut där och att Maria och Vladimir ska fortsätta lyckliga genom livet, men det blir sällan som man tänkt sig.
Marias inre problem är viljan att stanna hos sin familj, hon vill inte ta farväl. De yttre problemen är förstås det att hennes föräldrar gör motstånd till giftermålet. Maria är från början väldigt uppjagad och stressad, men i slutet av berättelsen har hon hittat något slags lugn.

Diktanalyser
Joachim du Bellay (1522-60) - Renässans
Säll den som strövat vida kring i världen - en sagans Jason, en Odysseus lik - och sedan lever, klok och kunskapsrik sitt lugna liv i hemmets krets vid härden
*När slår den stund då hem jag återvänder och röken från min lilla hemby ser och ser min faders ringa gård, förmer i mina ögon än län och länder?
*Ty mer det hus, som byggts av mina fäder, än stolta romarslott mitt hjärta gläder den fina skiffern mer än marmorsten
*Och mer Loire än våg som Tibern rullar och mer än havets rymd och Romas kullar min hembygds milda luft och ljuva sken

Dikten handlar om att hur långt vi än färdas på livets väg så kommer vårt ursprung aldrig förändras och om vi någon gång återvänder uppstår den speciella känslan av att allt är förändrat, men ändå precis som man minns det.
Detta är något som alla någon gång känner i livet, man kanske kommer tillbaka till skolan där man gick lågstadiet och ser platserna där man lekte kull eller spelade kula. Eller så återvänder man till staden där man växte upp och som man inte sett på flera år, nu finns båda McDonalds och Dressman, men annars är det mycket som är det samma.
Jag tycker om när dikter är skrivna med rim, det är lätt att hitta en rytm och man kan känna vad författaren kände när han skrev dikten.
Hemmet ser jag som en symbol för värme, trygghet och familj.

Martin Opitz (1597-1639) - Klassicism
Inga härar vinner striden mot den makt som heter Tiden;
den bröt sönder var metall, krona, spira den förödde;
men den sång som Skönhet födde
- Tid, den är ej din vasall.

Jag ser denna dikt som en dyster påminnelse om att som kung, smed eller städtant på BigBoy så är slutet alltid desamma. Döden kommer mot oss hur vi än försöker motarbeta den. Men efter att ha läst igenom dikten några gånger slår det mig att jag inte vet vad ”Vasall” betyder, dikten kanske egentligen vill säga att vi inte ska oroa oss för tiden utan istället leva den tid vi har. Den säger hursomhelst att tid är något vi inte kan stoppa eller manipulera.
Vi har alla känt stressen över att inte ha tid att göra det vi vill, som huvudpersonen i årets julkalender sa i gårdagens avsnitt: ”Varför ska dygnet bara ha 24 timmar?”. Jag håller med, var tar tiden vägen? Vi sover bort en tredjedel av vårt liv, borde man inte kunna minska lite på sömnen? Nej, detta ska inte bli någon uppsats om vår tidsnöd, vi har alla känt av tidsbristen, punkt slut.
Jag tycker mycket om dikter med rim, jag kan få den rätta känslan om en dikt inte rimmar. Den här är kort men får ändå fram ett tydligt budskap och detta med en ren, klar melodi.
Kronan och spiran ses som tecken på rikedom och skönheten är det finaste och renaste man kan hitta. Tiden symboliserar det oåtkomliga, vi kan inte påverka, vi kan bara acceptera.




Dikter jag vill skriva utan att analysera
Not often I have time to do
What I really like.
But theres not many days a year
I in my heart dislike.

So what is keeping me going then
What makes me face the day?
I could build a raft or two
And slowly sail away.

I beg you all around the world
That if you found the truth.
Please come to me and don’t be shy
Just open up you’re mouth.

‘Cuase I would really like to hear
the story of you’re life.
Do you have a cat or dog,
Or maybe even wife?

What’s the force around us all,
Is it well known God?
Maybe a day not far away
We all wake up in mud?
//Elin 20/9 2006

Solo
Poco a poco me fue quedando solo
Imperceptiblemente
Poco a poco
Triste es la situación
Pel que gozó de buena compañia
Y la perdió por un motivo u otro
No me quejo de nada: tuve todo
Pero sin darme cuenta
Como árbol que pierde una a una sus hojas
Fuime quedando solo poco a poco
Ensam
Undan för undan blev jag alldeles ensam
Omärkligt
Undan för undan
Sorgligt är läget
För den som kunde njuta av gott sällskap
Och förlorade det av ett eller annat skäl
Jag klagar inte över något: Jag hade allt
Men utan att märka det
Som ett träd som tappar bladen ett i sänder
Blev jag ensam undan för undan

Den här dikten vill jag inte analysera, bara berätta varför jag tog med den. Den beskriver hur lätt det är att långsamt glida ifrån något eller tappa kampviljan. Helt plötsligt upptäcker man att man glider med strömmen mot vattenfallet och det finns inget man kan göra åt det.
Jag ville ha med en spansk dikt och den här var vacker, trots att den inte rimmade hade den ett speciellt gung. Översättningen har jag inte gjort själv, men jag anser ändå att det är nyttigt att läsa dikter på olika språk, med eller utan översättning.


My child, my child, I come to you;
You are my father and mother.
Without you I have nothing:
No peace, no home.
You shall be my father and mother.

I enter your house, your pretty little house,
Where you play with bells thit sing.
“Be welcome, dear father, in my pretty new house,
I have bells, small bells that sing.”

I sit down. You take my hand
In yours. The way my mother did.
You take me off to a strange land,
Back to my father and mother.
/Pär Lagerkvist

My beloved will not return,
But my love will return to me.
What I have lived through will not return,
But my life has return to me.
/Pär Lagerkvist

Thought has no goal,
Prayer has no father.
Suffering has no home,
Longing has no mother.

Born without umbilical cord.
Dying unknown.
Come from nothing
And to nothing return.
/Pär Lagerkvist

Alla Pär Lagerkvist dikterna tagna ur Eight Swedish poets, Bo Cavefors Bokförlag, first published 1963.