B4

Vad händer efter döden?
Hur reagerar man om man får veta att man bara har en månad kvar att leva?
Vill man uppleva så mycket som möjligt under den månaden eller vill man att det ska vara så normalt som möjligt?
Blir man socialare ju närmare döden man kommer eller blir man vresigare och mer av en ensamvarg?

Jag vill tro att man kommar någonstans efter döden. Tanken på att brinna och sedan förvaras i mörkret under jord ien evighet känns så motbjudande. Tanken på gröna ängar, blå himmel och massa god mat gör att döden inte längre ser ut som ett slut, utansom börjanpå något nytt.
Att få ett dödsbesked som gäller en närstående är tufft nog, men att få det när det gäller en själv måste vara helt fruktansvärt. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera. Troligtvis med ångest och misstro, men vem vet?
Så finns ju den tanken som kommer upp ibland, tänk om jag dör imorgon och det här är min sista dag i livet? Ska jag verkligen plugga eller träna eller jobba min sista dag i livet? Det är klart man måste! Och skulle man börja tänka på döden varenda dag skulle man nog sluta som ett vrak på någon psykavdelning någonstans.

Religionen tror jag blir allt viktigare ju äldre man blir, eftersom många vill tro att det händer någotvefter döden. De tankar som en religion vill väcka kan verka så mycket troligare helt plötsligt.
Så, eftersom jag tror att jag lever i morgon så är jag också ganska säker på att det bästa är att inte grubbla.