Friday, November 25, 2005
B7
Ordtolva (kalkera) : 10/12
Ordtolva (Hereditära) : 11/12
Romantolva (Antigone) : 12/12
Ordtolva (turbulens) : 12/12
Romantolva (Huckelberry Finn) : 7/12
Min boklista under 2006 i Sv. B
Katarina von Bredow: Expert på att rodna
Kevin Brooks: Om jag inte hade sett honom
Dan Brown: Änglar och Demoner
Dan Brown: Da vinci Koden
Dan Brown: Gåtornas palats
Dan Brown: I cikelns mitt
Clive Cussler: Chockvågor
Clive Cussler: Det blå Guldet
Clive Cussler: Draken
Clive Cussler: Inkaguld
Clive Cussler: Isstaden
Clive Cussler: Odysseus skatt
Clive Cussler: Tsarens krona
Clive Cussler: Sahara (engelska)
Daniel Defoe: Robinson Crusoe
Ken Folett: Nattväktarna
Jan Guillou: Vägen till Jerusalem
Jan Guillou: Tempelriddaren
Jan Guillou: Arvet efter Arn
Reginald Hill: God morgon midnatt
W. E. Jones: Biggles i strid
W. E. Jones: Biggles åker österut
Sara Kadefors: Sandor slash Ida
Kim M. Kimselius: Inkastaden
Alistair MacLean(Alastair MacNeill): Dödligt dubbelspel
Alistair MacLean: Santorin
J.K. Rowling: Harry Potter och Halvblodsprinsen 2 ggr
Robert Stevenson: Treasure island (engelska)
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
J.R.R. Tolkien: Sagan om Ringen
J.R.R. Tolkien: Sagan om de två tornen
J.R.R. Tolkien: Sagan om konungens återkomst
Analys av romantriologin Sagan om ringen
Huvudperson/hjälte: Frodo
Mentor: Trollkarlen Gandalf
Clowner: Merry och Pippin
Fiender: Sauruman och hans Orcher
Vänner: Legolas, Gimli, Boromir, Gandalf, Aragorn, Sam, Merry och Pippin.
Romanen börjar i Fylke där allt är frid och fröjd tills Gandalf dyker upp. Ringen i ”sagan om ringen” står för makt. Frodo hälsar Gandalf välkommen. Berättaren behöver en prolog för ringens historia. Frodo är runt tjugo år och nyfiken på världen. Romanen börjar med en väldigt mysig känsla när man får se Fylke, en vacker och nostalgisk by. Gandalf tar ringer från Bilbo och ger den till Frodo. Han ber Frodo ta den till Vattnadal för att sätta den i säkerhet. Frodo blir förvånad men går med på det. Han tar senare sitt ansvar genom att fortsätta med ringen mot Mordor, han är den utvalda. Frodos mentor är trollkarlen Gandalf. Hans farbror Bilbo har alltid inspirerat honom. Gandalf stödjer Frodo hela vägen. Om dom misslyckas kommer deras värld att gå under. Nya regler är att det inte längre finns några regler. Det gäller bara att överleva till varje pris. Ringer tär Frodo allt mer och alla vill ta den ifrån honom. Vilket leder till att Frodo inte kan lita till 100 % på någon. Gimli, Legolas, Aragorn, Boromir, Sam, Merry, Pippin och Gandalf hjälper honom under hela vägen. Till störst del Sam och till viss del Smeagol. Han närmar sig Mordor och fienderna blir fler. Frodo blir mer och mer kritisk till sitt uppdrag och mer och mer kär i ringen. När ringen är förstörd krönts Aragorn till kung. Det blir en del festligheter också.
Under uppdraget måste Frodo hela tiden hålla sig i rörelse, det blir ingen vila eller paus. Han vill inte vara i Fylke igen utan följer med Gandalf mot nya äventyr. Han är inte lika äventyrslysten och förstår att livet kan få ett plötsligt slut. Han känner sig fri från ringens krafter. Efter det att ringen är förstörd tar dom sig lugnt tillbaka. När ringen förstörs försvinner även alla fiender. Frodo och Sam tar ringen till Mordor. Merry och Pippin bussar träden på Saurumans läger. Legolas, Gimli, Gandalf och Aragorn strider mot orcher.
Roman analys, Robinsson Crusoe
Berättelsen börjar med att Robinsson Crusoe berättar sin bakgrund. Vi får veta att Crusoe är äventyrslysten och villig att ge sig ut i världen. Hans far tycker däremot att han ska utbilda sig till jurist. I början av boken funderar han mycket på om han ska trotsa sin far och åka ut på havet eller lyssna på sin far genom att stanna kvar i York.När Crusoe bestämmer sig för att trotsa sin far beror det mycket på att han träffar en vän som frågar om han vill åka med till London. Han bestämmer sig utan större tvivel att följa med. Alla ser de onda tecknen runt Crusoe, en sådan otur första gången man ger sig ut i båt bådar inte gott. Han ger sig trots allt ut på en ny resa, längre den här gången. Oturen förföljer honom, bland annat pirater. Men han hamnar i Brasilien och bor där i flera år. Innan man frågar om han vill åka för att hämta slavar i Afrika, vilket han dumt nog gör, tjänar han mycket pengar. Sedan förliser han på den lilla ön någonstans i Mellanamerika.När Robinsson Crusoe blir strandsatt på ön blir han först alldeles galen. Han har ingen mat inget hus och kan bli dödad av både vildar och vilda djur. När han nästa dag upptäcker att båten och dom nödvändiga förnödenheterna finns inom räckhåll börjar han arbeta för att överleva. Han gör det bästa av situationen och accepterar sitt liv på ön.Gud är Crusoes mentor. Crusoe förstår att gud har sänt honom till ön för att han bröt sin fars vilja och åkte ut på havet. När Crusoe förstår att gud är med honom och vill hjälpa honom börjar han lugna ner sig. När säden sedan mognar, vilket han tror är guds verk, börjar han läsa bibeln.Det som gör att Crusoe börjar arbeta med ett hem på ön och fortsätter att utveckla det även efter många år, är vetskapen om att gud räddade honom medan dom andra i besättningen drunknade natten dom kom till ön.Crusoe saknar någon att prata med. Han är mycket deprimerad under sina första år på ön, men han accepterar sin plats. Han tänker framåt och ser till alltid ha mat hemma. När han blir hemskt sjuk och bara ligger i sin säng och yrar återvänder han till depressionen igen.En dag rasar taket in i hans grotta, vilket gör att han blir väldigt rädd för att sova i den.När han sedan upptäcker fotspår i sanden gör hans liv ännu en ny vänding. Han vågar inte gå ut på flera dagar och efter det känner han sig inte alls lika fri på sin ö.När Crusoe blir strandsatt ser han det först som om livet gått under. Men när han upptäcker att han är den ende överlevande tar han tag i saken och ser till att ta vara på den tid Gud gett honom medan hans kamrater dog.Han firar segern när ett skepp anländer till ön. Det har gjorts myteri på skeppet och Crusoe och Fredag tillsammans med kaptenen och de sjömän som inte gjort myteri bestämmer sig för att ta tillbaka skeppet. Crusoe får sin vila under resan tillbaka till England och under den korta tid han stannar i England.Crusoe har naturligtvis förändrats både psykiskt och fysiskt under sina trettiofem år på resande fot, varav 27 år han tillbringat på ön. Men när han kommer hem känner han sig malplacerad och beger sig till Lissabon. På vägen från Lissabon tillbaka till England möter han nya äventyr och fiender.Han ger sig tillbaka till ön och ser vad som händer med den nya civilisationen. Men vad som händer där får man aldrig veta. Det får läsaren själv räkna ut och fundera över.
Ordtolva (Hereditära) : 11/12
Romantolva (Antigone) : 12/12
Ordtolva (turbulens) : 12/12
Romantolva (Huckelberry Finn) : 7/12
Min boklista under 2006 i Sv. B
Katarina von Bredow: Expert på att rodna
Kevin Brooks: Om jag inte hade sett honom
Dan Brown: Änglar och Demoner
Dan Brown: Da vinci Koden
Dan Brown: Gåtornas palats
Dan Brown: I cikelns mitt
Clive Cussler: Chockvågor
Clive Cussler: Det blå Guldet
Clive Cussler: Draken
Clive Cussler: Inkaguld
Clive Cussler: Isstaden
Clive Cussler: Odysseus skatt
Clive Cussler: Tsarens krona
Clive Cussler: Sahara (engelska)
Daniel Defoe: Robinson Crusoe
Ken Folett: Nattväktarna
Jan Guillou: Vägen till Jerusalem
Jan Guillou: Tempelriddaren
Jan Guillou: Arvet efter Arn
Reginald Hill: God morgon midnatt
W. E. Jones: Biggles i strid
W. E. Jones: Biggles åker österut
Sara Kadefors: Sandor slash Ida
Kim M. Kimselius: Inkastaden
Alistair MacLean(Alastair MacNeill): Dödligt dubbelspel
Alistair MacLean: Santorin
J.K. Rowling: Harry Potter och Halvblodsprinsen 2 ggr
Robert Stevenson: Treasure island (engelska)
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
J.R.R. Tolkien: Sagan om Ringen
J.R.R. Tolkien: Sagan om de två tornen
J.R.R. Tolkien: Sagan om konungens återkomst
Analys av romantriologin Sagan om ringen
Huvudperson/hjälte: Frodo
Mentor: Trollkarlen Gandalf
Clowner: Merry och Pippin
Fiender: Sauruman och hans Orcher
Vänner: Legolas, Gimli, Boromir, Gandalf, Aragorn, Sam, Merry och Pippin.
Romanen börjar i Fylke där allt är frid och fröjd tills Gandalf dyker upp. Ringen i ”sagan om ringen” står för makt. Frodo hälsar Gandalf välkommen. Berättaren behöver en prolog för ringens historia. Frodo är runt tjugo år och nyfiken på världen. Romanen börjar med en väldigt mysig känsla när man får se Fylke, en vacker och nostalgisk by. Gandalf tar ringer från Bilbo och ger den till Frodo. Han ber Frodo ta den till Vattnadal för att sätta den i säkerhet. Frodo blir förvånad men går med på det. Han tar senare sitt ansvar genom att fortsätta med ringen mot Mordor, han är den utvalda. Frodos mentor är trollkarlen Gandalf. Hans farbror Bilbo har alltid inspirerat honom. Gandalf stödjer Frodo hela vägen. Om dom misslyckas kommer deras värld att gå under. Nya regler är att det inte längre finns några regler. Det gäller bara att överleva till varje pris. Ringer tär Frodo allt mer och alla vill ta den ifrån honom. Vilket leder till att Frodo inte kan lita till 100 % på någon. Gimli, Legolas, Aragorn, Boromir, Sam, Merry, Pippin och Gandalf hjälper honom under hela vägen. Till störst del Sam och till viss del Smeagol. Han närmar sig Mordor och fienderna blir fler. Frodo blir mer och mer kritisk till sitt uppdrag och mer och mer kär i ringen. När ringen är förstörd krönts Aragorn till kung. Det blir en del festligheter också.
Under uppdraget måste Frodo hela tiden hålla sig i rörelse, det blir ingen vila eller paus. Han vill inte vara i Fylke igen utan följer med Gandalf mot nya äventyr. Han är inte lika äventyrslysten och förstår att livet kan få ett plötsligt slut. Han känner sig fri från ringens krafter. Efter det att ringen är förstörd tar dom sig lugnt tillbaka. När ringen förstörs försvinner även alla fiender. Frodo och Sam tar ringen till Mordor. Merry och Pippin bussar träden på Saurumans läger. Legolas, Gimli, Gandalf och Aragorn strider mot orcher.
Roman analys, Robinsson Crusoe
Berättelsen börjar med att Robinsson Crusoe berättar sin bakgrund. Vi får veta att Crusoe är äventyrslysten och villig att ge sig ut i världen. Hans far tycker däremot att han ska utbilda sig till jurist. I början av boken funderar han mycket på om han ska trotsa sin far och åka ut på havet eller lyssna på sin far genom att stanna kvar i York.När Crusoe bestämmer sig för att trotsa sin far beror det mycket på att han träffar en vän som frågar om han vill åka med till London. Han bestämmer sig utan större tvivel att följa med. Alla ser de onda tecknen runt Crusoe, en sådan otur första gången man ger sig ut i båt bådar inte gott. Han ger sig trots allt ut på en ny resa, längre den här gången. Oturen förföljer honom, bland annat pirater. Men han hamnar i Brasilien och bor där i flera år. Innan man frågar om han vill åka för att hämta slavar i Afrika, vilket han dumt nog gör, tjänar han mycket pengar. Sedan förliser han på den lilla ön någonstans i Mellanamerika.När Robinsson Crusoe blir strandsatt på ön blir han först alldeles galen. Han har ingen mat inget hus och kan bli dödad av både vildar och vilda djur. När han nästa dag upptäcker att båten och dom nödvändiga förnödenheterna finns inom räckhåll börjar han arbeta för att överleva. Han gör det bästa av situationen och accepterar sitt liv på ön.Gud är Crusoes mentor. Crusoe förstår att gud har sänt honom till ön för att han bröt sin fars vilja och åkte ut på havet. När Crusoe förstår att gud är med honom och vill hjälpa honom börjar han lugna ner sig. När säden sedan mognar, vilket han tror är guds verk, börjar han läsa bibeln.Det som gör att Crusoe börjar arbeta med ett hem på ön och fortsätter att utveckla det även efter många år, är vetskapen om att gud räddade honom medan dom andra i besättningen drunknade natten dom kom till ön.Crusoe saknar någon att prata med. Han är mycket deprimerad under sina första år på ön, men han accepterar sin plats. Han tänker framåt och ser till alltid ha mat hemma. När han blir hemskt sjuk och bara ligger i sin säng och yrar återvänder han till depressionen igen.En dag rasar taket in i hans grotta, vilket gör att han blir väldigt rädd för att sova i den.När han sedan upptäcker fotspår i sanden gör hans liv ännu en ny vänding. Han vågar inte gå ut på flera dagar och efter det känner han sig inte alls lika fri på sin ö.När Crusoe blir strandsatt ser han det först som om livet gått under. Men när han upptäcker att han är den ende överlevande tar han tag i saken och ser till att ta vara på den tid Gud gett honom medan hans kamrater dog.Han firar segern när ett skepp anländer till ön. Det har gjorts myteri på skeppet och Crusoe och Fredag tillsammans med kaptenen och de sjömän som inte gjort myteri bestämmer sig för att ta tillbaka skeppet. Crusoe får sin vila under resan tillbaka till England och under den korta tid han stannar i England.Crusoe har naturligtvis förändrats både psykiskt och fysiskt under sina trettiofem år på resande fot, varav 27 år han tillbringat på ön. Men när han kommer hem känner han sig malplacerad och beger sig till Lissabon. På vägen från Lissabon tillbaka till England möter han nya äventyr och fiender.Han ger sig tillbaka till ön och ser vad som händer med den nya civilisationen. Men vad som händer där får man aldrig veta. Det får läsaren själv räkna ut och fundera över.
B6
En god människa
Var gömmer sig dom goda människorna?
Finns dom i oss alla från början?
Är det samhället som gör oss onda?
För att lättare visa mina tankar i den här frågan har jag tagit hjälp av tre exempel, den första är ”En god människa” av Nick Hornby, där det finns två personer som anser sig själva vara goda människor, den ene, kvinnan som hjälper människor som läkare och den andre, mannen, ger av sina egna saker till välgörenhet. Kvinnan tycker att mannen går till överdrift när han ger bort sina barns ägodelar till misshandlade kvinnor, hon tycker det räcker med att bota sjuka.
Vad är då en god människa?
Det första jag kommer att tänka på är vad människan gjort i sitt liv, vilket då beror på vad som är rätt enligt lagen. På så vis har jag dragit en parallell mellan att vara en god människa och att följa regler. Följer man inte reglerna är man inte god.
Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, artikel 34:
Skydd mot sexuellt utnyttjande Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet;
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Om en människa skulle utnyttja ett barn sexuellt, skulle jag direkt se denne som ond.
Det visar än en gång att jag tycker de som följer lagen är goda. Vem bestämmer vem som är god och vem som är ond? Jag tycker det är upp till var och en, men alla människor borde få en chans. Det ska inte bero på gener eller utseende, utan på vad man gör.
Mitt tredje exempel är det här mordfallet från 2004l, därför kommer här en liten resumé om fallet och domen.
Fängelse i åtta år och sex månader blev straffet för den 19-årige man som i september mördade sin 16-åriga flickvän i Njurunda. Sundsvalls tingsrätt dömde honom för mord, brott mot griftefriden och dopningsbrott. En 20-årig kamrat, som hjälpt till att gräva ned den döda flickans kropp, fick ett och ett halvt års fängelse för grovt skyddande av brottsling och brott mot griftefriden.19-åringen ska också betala 200,000 kronor till flickans föräldrar.Flickvännen ville göra slut I två års tid hade de båda ungdomarna varit ett par. De hade under en tid bott tillsammans, men i somras så valde flickan att flytta hem till sina föräldrar. Lördagen den 6 september bestämde hon sig för att göra slut på förhållandet. Hon skulle sedan på kvällen åka på en fest i Njurunda tillsammans med sina kamrater. 19-åringen ogillade flickans planer och gjorde vissa hotelser när han pratade med henne i telefon under lördagen. Men flickan tog inte hoten på allvar utan åkte iväg på festen. Hittades nedgrävd efter några dagar. Vid niotiden på kvällen lämnade flickan festen för att prata med sin expojkvän. Därefter försvann hon, och hon kom aldrig tillbaka till festen. Några dagar senare hittades hennes döda kropp nedgrävd i Hornslandet öster om Hudiksvall. Hennes 19-årige pojkvän erkände att det var han som strypt henne till döds. Han hade dessförinnan utdelat ett tiotal hugg med sin kniv mot flickan. 19-åringens ett år äldre kamrat hjälpte sedan till att undanröja bevis. Bland annat brändes 19-åringens blodiga kläder upp.
19-åringen måste i det här fallet ha sett sin 20-åriga kamrat som en god människa eftersom han inte bara hjälpte till att undanröja bevis utan också höll tyst om det hela. Men tycker vi att 20-åringen är en god människa för det? Det beror på vilken relation vi har till honom. Vi antar att han var en vanlig kille som skötte sina studier och var allmänt trevlig. Så en kväll ringer hans bästa kompis och säger att han behöver hjälp med en sak. Hoppsan han blir indragen i en sak som inte har en möjlighet att dra sig ur. Ska han anmäla sin vän? Skulle du ha gjort det? Väljer man den här vinkeln kan alla människor vara goda. Om man sedan påminner sig om att en ung flicka blev mördad och att 20-åringen faktiskt höll tyst är det goda inte längre så viktigt.
Så för tredje gången säger jag att en god människa är den som håller sig till lagen.
Nu kommer det ögonblick när jag börjar motsäga mig själv, jag kan inte låta bli att tänka på mannen i ”En god människa”, går inte godheten till överdrift ibland?
Även om man är en god människa kan det ibland bli för mycket av det goda.
Att över en natt bli en övernaturligt god människa och ge sig ut för att hjälpa folk skulle i slutändan visa sig vara mycket oklokt. Jag tycker förstås att respekt och ärlighet står framför ondska och makt, men ibland har man för bråttom att ta hand om andra istället för att se till sitt eget och sina näras bästa. Om man inte tar hand om sig själv, slutar det med att man istället för att hjälpa, blir en börda.
Så då återkommer vi till mina första frågor:
Var gömmer sig dom goda människorna?
Finns dom i oss alla från början?
Är det samhället som gör oss onda?
Det jag vill få fram är att alla borde plocka fram den goda människan inom sig, men att det inte får gå till överdrift. Alla har något gott i sig genom att ha växt upp i den här världen, sedan påverkar förstås händelser i livet hur vi agerar i olika situationer. Vilket gör att samhället inte bara får fram det goda utan ibland också gör oss onda.
Var gömmer sig dom goda människorna?
Finns dom i oss alla från början?
Är det samhället som gör oss onda?
För att lättare visa mina tankar i den här frågan har jag tagit hjälp av tre exempel, den första är ”En god människa” av Nick Hornby, där det finns två personer som anser sig själva vara goda människor, den ene, kvinnan som hjälper människor som läkare och den andre, mannen, ger av sina egna saker till välgörenhet. Kvinnan tycker att mannen går till överdrift när han ger bort sina barns ägodelar till misshandlade kvinnor, hon tycker det räcker med att bota sjuka.
Vad är då en god människa?
Det första jag kommer att tänka på är vad människan gjort i sitt liv, vilket då beror på vad som är rätt enligt lagen. På så vis har jag dragit en parallell mellan att vara en god människa och att följa regler. Följer man inte reglerna är man inte god.
Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, artikel 34:
Skydd mot sexuellt utnyttjande Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet;
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Om en människa skulle utnyttja ett barn sexuellt, skulle jag direkt se denne som ond.
Det visar än en gång att jag tycker de som följer lagen är goda. Vem bestämmer vem som är god och vem som är ond? Jag tycker det är upp till var och en, men alla människor borde få en chans. Det ska inte bero på gener eller utseende, utan på vad man gör.
Mitt tredje exempel är det här mordfallet från 2004l, därför kommer här en liten resumé om fallet och domen.
Fängelse i åtta år och sex månader blev straffet för den 19-årige man som i september mördade sin 16-åriga flickvän i Njurunda. Sundsvalls tingsrätt dömde honom för mord, brott mot griftefriden och dopningsbrott. En 20-årig kamrat, som hjälpt till att gräva ned den döda flickans kropp, fick ett och ett halvt års fängelse för grovt skyddande av brottsling och brott mot griftefriden.19-åringen ska också betala 200,000 kronor till flickans föräldrar.Flickvännen ville göra slut I två års tid hade de båda ungdomarna varit ett par. De hade under en tid bott tillsammans, men i somras så valde flickan att flytta hem till sina föräldrar. Lördagen den 6 september bestämde hon sig för att göra slut på förhållandet. Hon skulle sedan på kvällen åka på en fest i Njurunda tillsammans med sina kamrater. 19-åringen ogillade flickans planer och gjorde vissa hotelser när han pratade med henne i telefon under lördagen. Men flickan tog inte hoten på allvar utan åkte iväg på festen. Hittades nedgrävd efter några dagar. Vid niotiden på kvällen lämnade flickan festen för att prata med sin expojkvän. Därefter försvann hon, och hon kom aldrig tillbaka till festen. Några dagar senare hittades hennes döda kropp nedgrävd i Hornslandet öster om Hudiksvall. Hennes 19-årige pojkvän erkände att det var han som strypt henne till döds. Han hade dessförinnan utdelat ett tiotal hugg med sin kniv mot flickan. 19-åringens ett år äldre kamrat hjälpte sedan till att undanröja bevis. Bland annat brändes 19-åringens blodiga kläder upp.
19-åringen måste i det här fallet ha sett sin 20-åriga kamrat som en god människa eftersom han inte bara hjälpte till att undanröja bevis utan också höll tyst om det hela. Men tycker vi att 20-åringen är en god människa för det? Det beror på vilken relation vi har till honom. Vi antar att han var en vanlig kille som skötte sina studier och var allmänt trevlig. Så en kväll ringer hans bästa kompis och säger att han behöver hjälp med en sak. Hoppsan han blir indragen i en sak som inte har en möjlighet att dra sig ur. Ska han anmäla sin vän? Skulle du ha gjort det? Väljer man den här vinkeln kan alla människor vara goda. Om man sedan påminner sig om att en ung flicka blev mördad och att 20-åringen faktiskt höll tyst är det goda inte längre så viktigt.
Så för tredje gången säger jag att en god människa är den som håller sig till lagen.
Nu kommer det ögonblick när jag börjar motsäga mig själv, jag kan inte låta bli att tänka på mannen i ”En god människa”, går inte godheten till överdrift ibland?
Även om man är en god människa kan det ibland bli för mycket av det goda.
Att över en natt bli en övernaturligt god människa och ge sig ut för att hjälpa folk skulle i slutändan visa sig vara mycket oklokt. Jag tycker förstås att respekt och ärlighet står framför ondska och makt, men ibland har man för bråttom att ta hand om andra istället för att se till sitt eget och sina näras bästa. Om man inte tar hand om sig själv, slutar det med att man istället för att hjälpa, blir en börda.
Så då återkommer vi till mina första frågor:
Var gömmer sig dom goda människorna?
Finns dom i oss alla från början?
Är det samhället som gör oss onda?
Det jag vill få fram är att alla borde plocka fram den goda människan inom sig, men att det inte får gå till överdrift. Alla har något gott i sig genom att ha växt upp i den här världen, sedan påverkar förstås händelser i livet hur vi agerar i olika situationer. Vilket gör att samhället inte bara får fram det goda utan ibland också gör oss onda.
B5
Prins Achmed och Kretinen och hans harpa
1. Både Prins Achmed och Kretinen slutar lyckligt. Kretinen blir av med ett liv i ensamhet och hunger. Prins Achmed får ett liv som han vill ha det. Kretinen har aldrig haft ett liv, men trots det spar han döden till sitt lyckligaste ögonblick. Kretinen jämför det rika och fattiga livet. Prins Achmed är under hela berättelsen rik och välmående. Kretinen handlar om livet och musik. Prins Achmed handlar om makt och respekt.
4.Kretinen har ganska många likheter med världen idag: Allmän fattigdom i världen, bryr sig någon om människor på gatan? Man kan bli stående utanför samhället, det påminner om mobbning och andra samhällsproblem. Medan Prins Achmed är en saga som inte har mycket att göra med världen idag. Det är inte bara samhällsproblem utan känslor man upplever: Man kan hitta lycka trots stora problem och motgångar. Musiken kan förändra sinnesstämningen på ett magiskt sätt.
3. Kretinen är vackert beskriven, detaljerad, så man kan leva sig in i den otroliga musiken. Prins Achmed vandrar istället vidare utan att gå in så djupt på känslor och färger. Prins Achmed går lättare att läsa eftersom den flyter på. Kretinen blir lite seg ibland vid de långa beskrivningarna.
4. I Kretinen hittas följande: Harpan – musik från himlen. Kvinnan vid harpan – en ängel, även om kretinen aldrig får veta att det är en kvinna. I Prins Achmed mindre synliga saker som färgernas betydelse och talet 3.
5. Huvudperson: K, kretinen; A, Achmed.
Fiende: K, samhället; A, Rådgivarna.
Mentor: K, -; A, Fen.
Hjälte: K, Kvinnan som spelar; A, Fen.
Räddare: K, Musiken; A, Fen.
Formbytare: K, Kretinen; A, Sultanen.
Prins Achmed och Snöstormen
1. Prins Achmed utspelar sig i indien för mycket länge sen. Den handlar om tre unga prinsar som söker kärlek och Achmed finner den hos en fe. Snöstormen utspelar sig i vinterkalla Ryssland under 1800-talet och den handlar om en flicka som är djupt förälskad och av misstag gifter sig med fel man, vilken hon möter i slutet. Snöstormen har ett dåligt slut, eftersom den innehåller en verklighetstrogen bana under hela berättelsen, för att sedan ha ett slut som inte håller det trovärdiga måttet. Prins Achmed är däremot ganska otrolig genom hela berättelsen, vilket gör att den kan vara mer trovärdig ur vissa synpunkter.
2. Snöstormen visar mycket känslor, man kan lättare sätta sig in i Marias situation. Prins Achmed visar nästan inga känslor och om man tänker prins Achmed som en vanlig kille i dagens samhälle kan man se likheter, det krävs bara lite fantasi.
3. Snöstormen är en ren klar text, den sätter inte igång fantasin, utan är ganska seg. Prins Achmed flyter texten på och den är roligare att läsa. Om novellen Prins Achmed är en färgglad fluffig kudde så är Snöstormen en vit, hård kub. Tonfallet i snöstormen är mörk från början till slut. Prins Achmed innehåller många färger och former, tonen är levande och glad.
4. I snöstormen hittar jag inga symboler, i Prins Achmed finns talet 3 och färgerna.
5. Huvudpersoner: A, Achmed; S, Maria.
Fiender: A, Rådgivarna; S, Snöstormen.
Mentor: A, Fen; S, Föräldrarna.
Räddare: A, Fen; S, Burmin.
Clown: A, Dvärg; S, -.
Formbytare: A, Sultanen; S, Föräldrarna.
Medhjälpare: A, Fen; S, Kammarjungfrun.
Sammanfattning: Poe vill testa en hypnos på en döende person. Poes vän Valdemar är döende i lungsot, så Poetar honom som försökskanin. Läkarna vet när Valdemar ska dö, så 24 timmar innan han ska dö skickar Valdemar ett brevtillPoe och 45 minuter senareär Poe på sjukhuset. Ett antal sjuksystrar fårvara vittnen när Valdemar ger sitt godkännannde till att Poe får genomföra hypnosen. Dom inleder hypnosen några timmar innan döden ska inträffa. Efter ett tag har Valdemar ingen märkbar puls eller andning, meneftersom han talar och svarar på Poes frågor kan dom inte dödsförklara honom. Poe frågar: sover du? Valdemar svarar: Nej, jag är död! Försöken fortsätter i 7 månader. Då Poe säger att försöket är slut, ber Valdemar om att få dö eller väckas, dom väcker honom och han dör, blir till ett förruttnat lik.
Giltighet: Eftersom livet Valdemar får i princip inte kan räknas som liv, bör det bevisa att man inte ska mixtra med naturens gång. Sätter däremot fantasin, hur långt kan man gå?
Språk: Hans språk är beskrivande, men ibland blir det väldigt rörigt. Lagom svåra ord.
Symboler: Inga symboler.
Gestalter:
Huvudperson: Poe
Fiende: -
Mentor: -
Medhjälpera: Valdemar
Formbytare: Valdemar
Krångel: Förlänga livet på en människa genom hypnos för första gången.
Klimax: När Valdemar blir ett förruttnat lik.
1. Både Prins Achmed och Kretinen slutar lyckligt. Kretinen blir av med ett liv i ensamhet och hunger. Prins Achmed får ett liv som han vill ha det. Kretinen har aldrig haft ett liv, men trots det spar han döden till sitt lyckligaste ögonblick. Kretinen jämför det rika och fattiga livet. Prins Achmed är under hela berättelsen rik och välmående. Kretinen handlar om livet och musik. Prins Achmed handlar om makt och respekt.
4.Kretinen har ganska många likheter med världen idag: Allmän fattigdom i världen, bryr sig någon om människor på gatan? Man kan bli stående utanför samhället, det påminner om mobbning och andra samhällsproblem. Medan Prins Achmed är en saga som inte har mycket att göra med världen idag. Det är inte bara samhällsproblem utan känslor man upplever: Man kan hitta lycka trots stora problem och motgångar. Musiken kan förändra sinnesstämningen på ett magiskt sätt.
3. Kretinen är vackert beskriven, detaljerad, så man kan leva sig in i den otroliga musiken. Prins Achmed vandrar istället vidare utan att gå in så djupt på känslor och färger. Prins Achmed går lättare att läsa eftersom den flyter på. Kretinen blir lite seg ibland vid de långa beskrivningarna.
4. I Kretinen hittas följande: Harpan – musik från himlen. Kvinnan vid harpan – en ängel, även om kretinen aldrig får veta att det är en kvinna. I Prins Achmed mindre synliga saker som färgernas betydelse och talet 3.
5. Huvudperson: K, kretinen; A, Achmed.
Fiende: K, samhället; A, Rådgivarna.
Mentor: K, -; A, Fen.
Hjälte: K, Kvinnan som spelar; A, Fen.
Räddare: K, Musiken; A, Fen.
Formbytare: K, Kretinen; A, Sultanen.
Prins Achmed och Snöstormen
1. Prins Achmed utspelar sig i indien för mycket länge sen. Den handlar om tre unga prinsar som söker kärlek och Achmed finner den hos en fe. Snöstormen utspelar sig i vinterkalla Ryssland under 1800-talet och den handlar om en flicka som är djupt förälskad och av misstag gifter sig med fel man, vilken hon möter i slutet. Snöstormen har ett dåligt slut, eftersom den innehåller en verklighetstrogen bana under hela berättelsen, för att sedan ha ett slut som inte håller det trovärdiga måttet. Prins Achmed är däremot ganska otrolig genom hela berättelsen, vilket gör att den kan vara mer trovärdig ur vissa synpunkter.
2. Snöstormen visar mycket känslor, man kan lättare sätta sig in i Marias situation. Prins Achmed visar nästan inga känslor och om man tänker prins Achmed som en vanlig kille i dagens samhälle kan man se likheter, det krävs bara lite fantasi.
3. Snöstormen är en ren klar text, den sätter inte igång fantasin, utan är ganska seg. Prins Achmed flyter texten på och den är roligare att läsa. Om novellen Prins Achmed är en färgglad fluffig kudde så är Snöstormen en vit, hård kub. Tonfallet i snöstormen är mörk från början till slut. Prins Achmed innehåller många färger och former, tonen är levande och glad.
4. I snöstormen hittar jag inga symboler, i Prins Achmed finns talet 3 och färgerna.
5. Huvudpersoner: A, Achmed; S, Maria.
Fiender: A, Rådgivarna; S, Snöstormen.
Mentor: A, Fen; S, Föräldrarna.
Räddare: A, Fen; S, Burmin.
Clown: A, Dvärg; S, -.
Formbytare: A, Sultanen; S, Föräldrarna.
Medhjälpare: A, Fen; S, Kammarjungfrun.
Sammanfattning: Poe vill testa en hypnos på en döende person. Poes vän Valdemar är döende i lungsot, så Poetar honom som försökskanin. Läkarna vet när Valdemar ska dö, så 24 timmar innan han ska dö skickar Valdemar ett brevtillPoe och 45 minuter senareär Poe på sjukhuset. Ett antal sjuksystrar fårvara vittnen när Valdemar ger sitt godkännannde till att Poe får genomföra hypnosen. Dom inleder hypnosen några timmar innan döden ska inträffa. Efter ett tag har Valdemar ingen märkbar puls eller andning, meneftersom han talar och svarar på Poes frågor kan dom inte dödsförklara honom. Poe frågar: sover du? Valdemar svarar: Nej, jag är död! Försöken fortsätter i 7 månader. Då Poe säger att försöket är slut, ber Valdemar om att få dö eller väckas, dom väcker honom och han dör, blir till ett förruttnat lik.
Giltighet: Eftersom livet Valdemar får i princip inte kan räknas som liv, bör det bevisa att man inte ska mixtra med naturens gång. Sätter däremot fantasin, hur långt kan man gå?
Språk: Hans språk är beskrivande, men ibland blir det väldigt rörigt. Lagom svåra ord.
Symboler: Inga symboler.
Gestalter:
Huvudperson: Poe
Fiende: -
Mentor: -
Medhjälpera: Valdemar
Formbytare: Valdemar
Krångel: Förlänga livet på en människa genom hypnos för första gången.
Klimax: När Valdemar blir ett förruttnat lik.
B4
Vad händer efter döden?
Hur reagerar man om man får veta att man bara har en månad kvar att leva?
Vill man uppleva så mycket som möjligt under den månaden eller vill man att det ska vara så normalt som möjligt?
Blir man socialare ju närmare döden man kommer eller blir man vresigare och mer av en ensamvarg?
Jag vill tro att man kommar någonstans efter döden. Tanken på att brinna och sedan förvaras i mörkret under jord ien evighet känns så motbjudande. Tanken på gröna ängar, blå himmel och massa god mat gör att döden inte längre ser ut som ett slut, utansom börjanpå något nytt.
Att få ett dödsbesked som gäller en närstående är tufft nog, men att få det när det gäller en själv måste vara helt fruktansvärt. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera. Troligtvis med ångest och misstro, men vem vet?
Så finns ju den tanken som kommer upp ibland, tänk om jag dör imorgon och det här är min sista dag i livet? Ska jag verkligen plugga eller träna eller jobba min sista dag i livet? Det är klart man måste! Och skulle man börja tänka på döden varenda dag skulle man nog sluta som ett vrak på någon psykavdelning någonstans.
Religionen tror jag blir allt viktigare ju äldre man blir, eftersom många vill tro att det händer någotvefter döden. De tankar som en religion vill väcka kan verka så mycket troligare helt plötsligt.
Så, eftersom jag tror att jag lever i morgon så är jag också ganska säker på att det bästa är att inte grubbla.
Hur reagerar man om man får veta att man bara har en månad kvar att leva?
Vill man uppleva så mycket som möjligt under den månaden eller vill man att det ska vara så normalt som möjligt?
Blir man socialare ju närmare döden man kommer eller blir man vresigare och mer av en ensamvarg?
Jag vill tro att man kommar någonstans efter döden. Tanken på att brinna och sedan förvaras i mörkret under jord ien evighet känns så motbjudande. Tanken på gröna ängar, blå himmel och massa god mat gör att döden inte längre ser ut som ett slut, utansom börjanpå något nytt.
Att få ett dödsbesked som gäller en närstående är tufft nog, men att få det när det gäller en själv måste vara helt fruktansvärt. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera. Troligtvis med ångest och misstro, men vem vet?
Så finns ju den tanken som kommer upp ibland, tänk om jag dör imorgon och det här är min sista dag i livet? Ska jag verkligen plugga eller träna eller jobba min sista dag i livet? Det är klart man måste! Och skulle man börja tänka på döden varenda dag skulle man nog sluta som ett vrak på någon psykavdelning någonstans.
Religionen tror jag blir allt viktigare ju äldre man blir, eftersom många vill tro att det händer någotvefter döden. De tankar som en religion vill väcka kan verka så mycket troligare helt plötsligt.
Så, eftersom jag tror att jag lever i morgon så är jag också ganska säker på att det bästa är att inte grubbla.
B3
1 Inledning: Mina egna upplevelser av läsning
2 Avhandling: Olika synpunkter på läsning (använd texterna)
3 Diskussion: Bra läsning och dålig - olika argument (använd texterna men också dina egna argument)
4 Avslutning: Sammanfattning av vad du kommer fram till
Välj någon av titlarna:
1. "Varför läser vi?" 2. "Några olika uppfattningar om läsning" 3. "Tio frågor om läsning"
1. Niko
[1 Fundera på: Har någon bok varit din följeslagare? Är någon det nu? Finns det någon bok du misstänker blir en följeslagare genom livet?]
Nej, inte ännu
[2 Fundera på: Tycker du att man kan jämföra landskap med språk i böcker? Nämn en bok med ett språk du gillar!]
Ja, vissa saker måste jämföras på sådana sätt. För tillfället läser jag trilogin om Otoriklanen (På kudde av gräs) där Takeo med hjälp av sin hörsel kan ta reda på exakt hur ett hus är uppbyggt och vad alla människor gör utan att ha sett det en enda gång. Samtidigt beskrivs naturen på ett underbart sätt som gör att man bara vill ut i skogen och se sig omkring på allt levande.
2. Voltaire
[1 Fundera på: Vilka egenskaper har boken enligt Voltaire? Håller du med?]
Boken lär människan allt som finns att lära. Utan utbildning och möjligheten att läsa kan man inte tänka själv och är därför inte någon fara för styret i landet. Skulle arbetarna däremot lära sig att läsa och på så vis börja tänka själv skulle samhället kollapsa.
Jag tycker att han har rätt i detta. Har man bara vetskap om det som hänt eller sker kan man inte önska sig mer. Jag tycker däremot att alla ska ha rätt att lära sig läsa och skriva och på så vis skapa drömmar och mål.
3. Zafón
[1 Fundera på: Har du upptäckt denna sortens läsning som Clara beskriver? Håller du med om att läsningens tjusning kan vara lik den första kyssen?]
Jag tycker att läsning är den perfekta avkopplingen, samtidigt som en bra bok kan vara underhållande och så tilldragande att du inte kan lägga ifrån dig den. När du läser en riktigt bra bok vill du inte lägga ifrån dig den, samtidigt som du helst skulle sluta läsa för att få boken att räcka så länge som möjligt.
4. Adler
[1 Fundera på: Tycker du att det är svårt att läsa? Håller du med om att det är en konst man behöver träna på?] Jag tycker det är roligt och lätt att läsa de flesta böcker, men jag vet också att jag måste öva mycket mer för att bli en riktigt skicklig läsare. Ja, läsning är en konst man måste öva upp.
[2 Fundera på: Läser du aktivt eller passivt? Hur gör du för att ta dig igenom en svår text?]
Läser jag en bra bok bara läser jag, är det däremot en svår text måste jag koncentrera mig. Då måste det vara tyst och lugnt, men framförallt ingen eller inget som stör. Radion kan stå på svagt i rummet, men är det någon som avbryter var femte minut med frågor eller funderingar kommer jag genast av mig och måste börja om.
5. Niemi
[1 Fundera på: Skämtar Niemi?]
Niemi känns som en ganska ironisk författare, så jag skulle nog säga att han skämtar, ja. Dock tycker jag han väcker ganska spännande funderingar, är det inte det allmänna vetandet som lett oss till fördärvet? Är det inte den förbättrade tekniken som lett till den enorma befolkningsökningen som i sin tur lett till att jorden snart inte klarar av att föda fler? Vi kanske skulle hållit oss ifrån böckerna och på så sätt sluppit blivit medvetande och smarta.
6. Gunnemo
[1 Fundera på: Varför läser du?]
Den här texten väckte en del tankar. Hur beroende är jag av att kunna läsa? Hur viktig är läsningen för mig? Skulle jag kunna överleva utan att få läsa? I dagens samhälle är man beroende av att kunna läsa t.ex. menyer på restauranger, busstidtabeller, räkningar och reklam. Jag är helt beroende av läsning, att läsa är ett sätt att slappna av, lära sig nya saker, ta del av nyheter och se utländska filmer. Jag skulle inte kunna överleva utan att ha något att läsa eller kanske p.g.a. all information jag skulle gå miste om. Men om jag fick ta med något till en öde ö skulle valet stå mellan en bok eller en satellittelefon.
[2 Fundera på: Vilka av skälen A--J håller du med om?]
En bok som avslappning kan faktiskt kännas som en stilla fläkt som drar genom själen och tömmer sinnet på onödig information.
B, C o. D. Är något som naturligtvis påverkas undermedvetet, men jag tror inte det bidrar till några större förändringar i människors vardag. Endast de bästa kan ibland komma åt en öm punkt och detta är något läsaren kan bära med sig under resten av livet, men detta uppkommer tyvärr alldeles för sällan.
E. De största insikterna om liv i andra länder och kulturer får man när man läser om deras vardag. Jag är fortfarande påverkad av "Eldens hemlighet" av Henning Mankell som jag läste för 8 år sedan.
F. Jag tror att den stora utvecklingen under 1900-talet skedde främst efter att man infört allmän skolplikt, så att alla människor kunde ta del av information och fakta som endast de rika haft tillgång till tidigare.
G o. H. Jag anser att nya tankar och idéer föds genom en berikad fantasi. Vem hade börjat tänka på att bygga en ubåt om det inte funnits en fantasi där man kunde simma som en fisk? Däremot håller jag med om att en stor del av vår fantasi uppkommer genom att läsa böcker.
J. Självklart bidrar ökad läsning till ökad bildning. Även om man bara läser skönlitteratur påverkas språket allteftersom man lär sig nya ord och fraser.
Till sist vill jag bara tillägga att alla dessa punkter naturligtvis påverkas olika beroende på hur mycket man läser och till viss del vilken sorts böcker man läser. Men skälet till att jag läser är nog främst A, E och H d.v.s. avkoppling, olika miljöer och berikar fantasin.
[3 Fundera på: Vilken lästeknik har du?]
Jag är nog en av de läsare dessa skribenter skulle vilja hänga upp i fötterna några dagarna för att lära mig läsa ordentligt. Oftast läser jag endast för underhållningen och för att följa karaktärerna författaren byggt upp. Jag lägger inte så stor vikt på det författaren säger mellan raderna. Jag håller dock med om att man ska ta en paus i böckerna och fundera över vad man läst och vad som kan komma härnäst. Sten Selanders jämförelse var perfekt!
2 Avhandling: Olika synpunkter på läsning (använd texterna)
3 Diskussion: Bra läsning och dålig - olika argument (använd texterna men också dina egna argument)
4 Avslutning: Sammanfattning av vad du kommer fram till
Välj någon av titlarna:
1. "Varför läser vi?" 2. "Några olika uppfattningar om läsning" 3. "Tio frågor om läsning"
1. Niko
[1 Fundera på: Har någon bok varit din följeslagare? Är någon det nu? Finns det någon bok du misstänker blir en följeslagare genom livet?]
Nej, inte ännu
[2 Fundera på: Tycker du att man kan jämföra landskap med språk i böcker? Nämn en bok med ett språk du gillar!]
Ja, vissa saker måste jämföras på sådana sätt. För tillfället läser jag trilogin om Otoriklanen (På kudde av gräs) där Takeo med hjälp av sin hörsel kan ta reda på exakt hur ett hus är uppbyggt och vad alla människor gör utan att ha sett det en enda gång. Samtidigt beskrivs naturen på ett underbart sätt som gör att man bara vill ut i skogen och se sig omkring på allt levande.
2. Voltaire
[1 Fundera på: Vilka egenskaper har boken enligt Voltaire? Håller du med?]
Boken lär människan allt som finns att lära. Utan utbildning och möjligheten att läsa kan man inte tänka själv och är därför inte någon fara för styret i landet. Skulle arbetarna däremot lära sig att läsa och på så vis börja tänka själv skulle samhället kollapsa.
Jag tycker att han har rätt i detta. Har man bara vetskap om det som hänt eller sker kan man inte önska sig mer. Jag tycker däremot att alla ska ha rätt att lära sig läsa och skriva och på så vis skapa drömmar och mål.
3. Zafón
[1 Fundera på: Har du upptäckt denna sortens läsning som Clara beskriver? Håller du med om att läsningens tjusning kan vara lik den första kyssen?]
Jag tycker att läsning är den perfekta avkopplingen, samtidigt som en bra bok kan vara underhållande och så tilldragande att du inte kan lägga ifrån dig den. När du läser en riktigt bra bok vill du inte lägga ifrån dig den, samtidigt som du helst skulle sluta läsa för att få boken att räcka så länge som möjligt.
4. Adler
[1 Fundera på: Tycker du att det är svårt att läsa? Håller du med om att det är en konst man behöver träna på?] Jag tycker det är roligt och lätt att läsa de flesta böcker, men jag vet också att jag måste öva mycket mer för att bli en riktigt skicklig läsare. Ja, läsning är en konst man måste öva upp.
[2 Fundera på: Läser du aktivt eller passivt? Hur gör du för att ta dig igenom en svår text?]
Läser jag en bra bok bara läser jag, är det däremot en svår text måste jag koncentrera mig. Då måste det vara tyst och lugnt, men framförallt ingen eller inget som stör. Radion kan stå på svagt i rummet, men är det någon som avbryter var femte minut med frågor eller funderingar kommer jag genast av mig och måste börja om.
5. Niemi
[1 Fundera på: Skämtar Niemi?]
Niemi känns som en ganska ironisk författare, så jag skulle nog säga att han skämtar, ja. Dock tycker jag han väcker ganska spännande funderingar, är det inte det allmänna vetandet som lett oss till fördärvet? Är det inte den förbättrade tekniken som lett till den enorma befolkningsökningen som i sin tur lett till att jorden snart inte klarar av att föda fler? Vi kanske skulle hållit oss ifrån böckerna och på så sätt sluppit blivit medvetande och smarta.
6. Gunnemo
[1 Fundera på: Varför läser du?]
Den här texten väckte en del tankar. Hur beroende är jag av att kunna läsa? Hur viktig är läsningen för mig? Skulle jag kunna överleva utan att få läsa? I dagens samhälle är man beroende av att kunna läsa t.ex. menyer på restauranger, busstidtabeller, räkningar och reklam. Jag är helt beroende av läsning, att läsa är ett sätt att slappna av, lära sig nya saker, ta del av nyheter och se utländska filmer. Jag skulle inte kunna överleva utan att ha något att läsa eller kanske p.g.a. all information jag skulle gå miste om. Men om jag fick ta med något till en öde ö skulle valet stå mellan en bok eller en satellittelefon.
[2 Fundera på: Vilka av skälen A--J håller du med om?]
En bok som avslappning kan faktiskt kännas som en stilla fläkt som drar genom själen och tömmer sinnet på onödig information.
B, C o. D. Är något som naturligtvis påverkas undermedvetet, men jag tror inte det bidrar till några större förändringar i människors vardag. Endast de bästa kan ibland komma åt en öm punkt och detta är något läsaren kan bära med sig under resten av livet, men detta uppkommer tyvärr alldeles för sällan.
E. De största insikterna om liv i andra länder och kulturer får man när man läser om deras vardag. Jag är fortfarande påverkad av "Eldens hemlighet" av Henning Mankell som jag läste för 8 år sedan.
F. Jag tror att den stora utvecklingen under 1900-talet skedde främst efter att man infört allmän skolplikt, så att alla människor kunde ta del av information och fakta som endast de rika haft tillgång till tidigare.
G o. H. Jag anser att nya tankar och idéer föds genom en berikad fantasi. Vem hade börjat tänka på att bygga en ubåt om det inte funnits en fantasi där man kunde simma som en fisk? Däremot håller jag med om att en stor del av vår fantasi uppkommer genom att läsa böcker.
J. Självklart bidrar ökad läsning till ökad bildning. Även om man bara läser skönlitteratur påverkas språket allteftersom man lär sig nya ord och fraser.
Till sist vill jag bara tillägga att alla dessa punkter naturligtvis påverkas olika beroende på hur mycket man läser och till viss del vilken sorts böcker man läser. Men skälet till att jag läser är nog främst A, E och H d.v.s. avkoppling, olika miljöer och berikar fantasin.
[3 Fundera på: Vilken lästeknik har du?]
Jag är nog en av de läsare dessa skribenter skulle vilja hänga upp i fötterna några dagarna för att lära mig läsa ordentligt. Oftast läser jag endast för underhållningen och för att följa karaktärerna författaren byggt upp. Jag lägger inte så stor vikt på det författaren säger mellan raderna. Jag håller dock med om att man ska ta en paus i böckerna och fundera över vad man läst och vad som kan komma härnäst. Sten Selanders jämförelse var perfekt!
B2
Upplysningen
Tyskarna gav Upplysningen sitt namn, men det var Engelsmän och Fransmän startade rörelsen. Upplysningens kamp var friheten att tänka själv. Man gillade reseskildringar t. ex Robinson Crusoe, Persiska brev och Gullivers resor. I Frankrike höll man sig till kärleken. Det verkade lättskrivet, men i själva verket låg tungt arbete bakom. Upplysningens män tänkte framåt. Kejsare Augustus var en stor beskyddare av litteraturen i Italien. Montesquieus gav 1721 ut Persiska brev som gjorde enorm succé. Men hans livsverk, Om lagarnas anda som bestod av 31 böcker, blev förbjuden. Voltaire råkade förolämpa en adelsman och for till England, där han skrev, Brev om Engelsmännen som också hette Filosofiska brev. Böckerna blev förbjudna och han flydde till Frankrike. Senare skriver Voltaire, Zadig och ett par böcker till. Diderot skrev Filosofiska tankar och Brev om de blinda. Han hade stora problem med Encyklopedin och den hamnade också på listan av förbjudna böcker och Diderot fick lov att gå under jorden. Italiens störste filosof Vico skrev en självbiografi i tredje person som hette Principerna för en nyvetenskap om folkets natur. I Tyskland kom de flesta författarna från protestantiska herrgårdar, men det fanns också borgerliga författare. En av dem var Francke som föreläste om bibeltexter.
Klassicismen
Mellan 1600-1700 kallas litteraturen klassicistisk. Århundradets huvudland var Frankrike. I Frankrike pågick en strid mellan de gamla och de moderna. De gamla ville ha ett nytt språk. Nu skulle man skriva som La Fontaine, Molière, Racine och Boileau. Längre fram prisade man dessa författare (ännu idag) Många tycker att dom här författarna är de bästa någonsin. Första hälften av 1600-talet var som en fortsättning på renässansen, men det blev lite för mycket snirkligt och så. På slutet av 1600-talet blev stilen klar och tydlig. Många härmade det klara, men ville också skriva realistiskt. En modern läsare kan ha svårt att förstå klassicismens stil. Man skrev inte mycket om naturen, typ berg, utan om den mänskliga naturen, alltså inte individer utan det allmänna hos folk.Efter medeltiden förändras samhället. Borgarklassen tar mer makt och adelsmännen blir fler. De filosofiska och humanistiska ämnena blev populärare. Man började översätta texter från grekiska till latin. Ficino var en duktig översättare och ökade intresset för grekiskan. Pico della Mirandola, holländaren Erasmus från Rotterdam och spanjoren Juan Luis Vives var stora humanister under 1500-talet. Texterna väckte också ett religiöst intresse. Dante erkänner sin tro på kärleken i Den gudomliga komedin. Ficinos bok gästabudet handlar om några damer och herrar som diskuterar kärleken. I medeltidens dikter möter man ofta morgonstjärnan. Torqauto Tasso skrev Det befriande Jerusalem som handlar om två nymfer och några riddare. När Leonardo da Vinci var sjutton år flyttade han in i Florens och blev lärling hos en målarmästare. Florens var konstnärerna, filosoferna och humanisternas stad. När 1500-talet började hade grekerna gett upp hoppet om att vinna över turkarna. Få humanister lärde sig trots allt inte grekiska. Man började även översätta naturvetenskapliga texter. Man började uppfostra sina barn på ett annorlunda sätt. Några tyckte att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig. Humanisterna var intresserade av historia.
Renässansen
Efter medeltiden förändras samhället. Borgarklassen tar mer makt och adelsmännen blir fler. De filosofiska och humanistiska ämnena blev populärare. Man började översätta texter från grekiska till latin. Ficino var en duktig översättare och ökade intresset för grekiskan. Pico della Mirandola, holländaren Erasmus från Rotterdam och spanjoren Juan Luis Vives var stora humanister under 1500-talet. Texterna väckte också ett religiöst intresse. Dante erkänner sin tro på kärleken i Den gudomliga komedin. Ficinos bok gästabudet handlar om några damer och herrar som diskuterar kärleken. I medeltidens dikter möter man ofta morgonstjärnan. Torqauto Tasso skrev Det befriande Jerusalem som handlar om två nymfer och några riddare. När Leonardo da Vinci var sjutton år flyttade han in i Florens och blev lärling hos en målarmästare. Florens var konstnärerna, filosoferna och humanisternas stad. När 1500-talet började hade grekerna gett upp hoppet om att vinna över turkarna. Få humanister lärde sig trots allt inte grekiska. Man började även översätta naturvetenskapliga texter. Man började uppfostra sina barn på ett annorlunda sätt. Några tyckte att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig. Humanisterna var intresserade av historia.Kommentarer till målet, till lärandeprocessen och till mitt resultat:Det här är ett mycket speciellt sätt att lära sig epokerna på. Jag tycker inte det är så bra. Man skriver mest av och lär sig inte så mycket. Jag har inte lärt mig så mycket om epokerna, jag tror det finns bättre sätt att arbeta på.
Tyskarna gav Upplysningen sitt namn, men det var Engelsmän och Fransmän startade rörelsen. Upplysningens kamp var friheten att tänka själv. Man gillade reseskildringar t. ex Robinson Crusoe, Persiska brev och Gullivers resor. I Frankrike höll man sig till kärleken. Det verkade lättskrivet, men i själva verket låg tungt arbete bakom. Upplysningens män tänkte framåt. Kejsare Augustus var en stor beskyddare av litteraturen i Italien. Montesquieus gav 1721 ut Persiska brev som gjorde enorm succé. Men hans livsverk, Om lagarnas anda som bestod av 31 böcker, blev förbjuden. Voltaire råkade förolämpa en adelsman och for till England, där han skrev, Brev om Engelsmännen som också hette Filosofiska brev. Böckerna blev förbjudna och han flydde till Frankrike. Senare skriver Voltaire, Zadig och ett par böcker till. Diderot skrev Filosofiska tankar och Brev om de blinda. Han hade stora problem med Encyklopedin och den hamnade också på listan av förbjudna böcker och Diderot fick lov att gå under jorden. Italiens störste filosof Vico skrev en självbiografi i tredje person som hette Principerna för en nyvetenskap om folkets natur. I Tyskland kom de flesta författarna från protestantiska herrgårdar, men det fanns också borgerliga författare. En av dem var Francke som föreläste om bibeltexter.
Klassicismen
Mellan 1600-1700 kallas litteraturen klassicistisk. Århundradets huvudland var Frankrike. I Frankrike pågick en strid mellan de gamla och de moderna. De gamla ville ha ett nytt språk. Nu skulle man skriva som La Fontaine, Molière, Racine och Boileau. Längre fram prisade man dessa författare (ännu idag) Många tycker att dom här författarna är de bästa någonsin. Första hälften av 1600-talet var som en fortsättning på renässansen, men det blev lite för mycket snirkligt och så. På slutet av 1600-talet blev stilen klar och tydlig. Många härmade det klara, men ville också skriva realistiskt. En modern läsare kan ha svårt att förstå klassicismens stil. Man skrev inte mycket om naturen, typ berg, utan om den mänskliga naturen, alltså inte individer utan det allmänna hos folk.Efter medeltiden förändras samhället. Borgarklassen tar mer makt och adelsmännen blir fler. De filosofiska och humanistiska ämnena blev populärare. Man började översätta texter från grekiska till latin. Ficino var en duktig översättare och ökade intresset för grekiskan. Pico della Mirandola, holländaren Erasmus från Rotterdam och spanjoren Juan Luis Vives var stora humanister under 1500-talet. Texterna väckte också ett religiöst intresse. Dante erkänner sin tro på kärleken i Den gudomliga komedin. Ficinos bok gästabudet handlar om några damer och herrar som diskuterar kärleken. I medeltidens dikter möter man ofta morgonstjärnan. Torqauto Tasso skrev Det befriande Jerusalem som handlar om två nymfer och några riddare. När Leonardo da Vinci var sjutton år flyttade han in i Florens och blev lärling hos en målarmästare. Florens var konstnärerna, filosoferna och humanisternas stad. När 1500-talet började hade grekerna gett upp hoppet om att vinna över turkarna. Få humanister lärde sig trots allt inte grekiska. Man började även översätta naturvetenskapliga texter. Man började uppfostra sina barn på ett annorlunda sätt. Några tyckte att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig. Humanisterna var intresserade av historia.
Renässansen
Efter medeltiden förändras samhället. Borgarklassen tar mer makt och adelsmännen blir fler. De filosofiska och humanistiska ämnena blev populärare. Man började översätta texter från grekiska till latin. Ficino var en duktig översättare och ökade intresset för grekiskan. Pico della Mirandola, holländaren Erasmus från Rotterdam och spanjoren Juan Luis Vives var stora humanister under 1500-talet. Texterna väckte också ett religiöst intresse. Dante erkänner sin tro på kärleken i Den gudomliga komedin. Ficinos bok gästabudet handlar om några damer och herrar som diskuterar kärleken. I medeltidens dikter möter man ofta morgonstjärnan. Torqauto Tasso skrev Det befriande Jerusalem som handlar om två nymfer och några riddare. När Leonardo da Vinci var sjutton år flyttade han in i Florens och blev lärling hos en målarmästare. Florens var konstnärerna, filosoferna och humanisternas stad. När 1500-talet började hade grekerna gett upp hoppet om att vinna över turkarna. Få humanister lärde sig trots allt inte grekiska. Man började även översätta naturvetenskapliga texter. Man började uppfostra sina barn på ett annorlunda sätt. Några tyckte att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig. Humanisterna var intresserade av historia.Kommentarer till målet, till lärandeprocessen och till mitt resultat:Det här är ett mycket speciellt sätt att lära sig epokerna på. Jag tycker inte det är så bra. Man skriver mest av och lär sig inte så mycket. Jag har inte lärt mig så mycket om epokerna, jag tror det finns bättre sätt att arbeta på.
B1
Novellen Prins Achmed
1. Prins Achmed handlar om en sultan i indien som ska överlämna tronen, men han kan inte bestämma vilken av hans tre söner som ska överta den. När dom överlämnar tronen får dom också gifta sig med deras kusin Narunnihar. Men inte heller Narunnihar kunde välja sin man, prinsarna var för lika. Tävlingar fick avgöra vem som får Narunnihar och riket. Mellanbrodern Ali vinner och lillebror Achmed och storebror Hussein ger sig av. Achmed finner sin väg till fedrottningen, Paribanus rike och eftersom hon är så underbar stannar han hos henne. Fadern saknar sin yngste son och ber en häxa finna honom. Efter ett antal magiska brygder och några vissna löv kommer Achmed till sin fars palats, dit han återvänder regelbundet, men han bor fortfarande kvar tillsammans med Paribanu. Gammalt groll gör att sultanens rådgivare vilseleder sultanen och han skickar häxan till Paribanus land. Achmed blir tvungen att genomföra nästintill omöjliga saker, så att han ska bli skamsen och aldrig återvända till palatset. Men han klarar prövningarna och rådgivarna dör. På Alis bröllop är det stor fest och Achmed och hans fru Paribanu är där, klädda i Achmeds färger gul och röd.
2. Jag tror det skulle fungera bra att göra en film av det här. Berättelsen har allt en film behöver; spänning, hjältar, prinsessor, ondska, godhet och förrädare.
3. Språket är bra. Problem för yngre kan vara namnen, men den väcker fantastiska bilder i huvudet, fantasin får verkligen liv.
4. Symbolen med de tre bröderna ställer frågan om det är medvetet att dom är tre eller har det bara blivit så? Kunde det ha fungerat lika bra med två bröder? Kanske. Färgerna däremot är en tydlig symbol som visar att Achmed och Paribanu hör ihop.
5. Huvudperson – Achmed
Mentor – Paribanu
Fiende – Rådgivarna
Medhjälpare – Paribanu, dvärg – svåger
Räddare – Paribanu
Formbytare - sultanen
Snöstormen
1. Snöstormen handlar om en ung flicka, Maria och hennes kärleksproblem. Hon är förälskad i en ung, fattig man, Vladimir som hennes föräldrar inte godkänner till make. Men trots det möts dom i hemlighet och bestämmer sig för att gifta sig, också det i hemlighet. Flickan ska en kväll säga att hon har huvudvärk, men i själva verket gå ut till en väntande vagn och fara till en närliggande kyrka och gifta sig. Allt går enligt planerna och hon ger sig av.
Men den unge mannen har fått förhinder på grund av den kraftiga snöstormen som rasar under kvällen och hinner inte fram till kyrkan utan kommer dit först i gryningen och Maria är försvunnen. Maria har åkt hem igen, men drabbas snart av hemska feberattacker och blir liggande till sängs, i sömnen yrar hon om sin älskade Vladimir och hennes föräldrar förstår att Maria inte kan leva utan honom. Dom skickar meddelande till honom men får bara ett ilsket svar att Vladimir ska ge sig ut i kriget nästa dag. Vladimir dör i kriget, men Maria kan inte skänka sitt hjärta till någon annan. Så dör även hennes far och Maria och hennes mor flyttar från byn.
I nästa by möter hon en vacker man, Burmin, som efter långt om länge berättar sina innersta hemligheter för henne. Han älskar henne, men han är gift, nästa problem är att han inte vet vem hans fru är. Under en rasande snöstorm styrde han mot närmaste ljusprick, något som visade sig vara en kyrka. Där blev han insläpad av folk han aldrig sett och gift med en avsvimmad flicka som nätt och jämt kunde hållas vid liv framför altaret. När ceremonin var över hade hon vaknat och utropat: Det är fel man! Varpå Burmin kastar sig upp i vagnen och gett sig iväg. Han hade ingen aning om var han varit eller vem flickan var.
Maria utbrister då leende: Känner du inte igen mig!?
2. För tio-tjugo-trettio år sedan skulle det här också kunna bli en film. Det skulle vara svårt att göra den i modern tid, den skulle då bli väldigt förändrad.
3. Det finns vissa svåra ord och det är ingen historia man skulle läsa för småbarn, något som man kunde ha gjort med prins Achmed. Det är inga hållhakar utan historien rullar på, men även om den är mer trolig än prins Achmed, så vore det mer otroligt om det inträffade sådana händelser, än om man gift sig med en fe som i fallet med Achmed.
4. Jag hittar ingen symbol
5. Huvudperson – Maria
Mentor – Föräldrarna, Vladimir
Fiende – Föräldrarna
Medhjälpare – Tjänsteflickan
Hjälpare/räddare – Burmin
Formbytare - Maria
Huvudpersonen är en ung flicka som är djupt förälskad. Maria älskar sin familj, men sätter kärleken främst. Hon vill inte lämna sin familj, men det finns inget annat sätt. Klimaxen kommer under kvällen när hon ska ge sig av till kyrkan, hur ska det sluta? Man tror att historien ska ta slut där och att Maria och Vladimir ska fortsätta lyckliga genom livet, men det blir sällan som man tänkt sig.
Marias inre problem är viljan att stanna hos sin familj, hon vill inte ta farväl. De yttre problemen är förstås det att hennes föräldrar gör motstånd till giftermålet. Maria är från början väldigt uppjagad och stressad, men i slutet av berättelsen har hon hittat något slags lugn.
Diktanalyser
Joachim du Bellay (1522-60) - Renässans
Säll den som strövat vida kring i världen - en sagans Jason, en Odysseus lik - och sedan lever, klok och kunskapsrik sitt lugna liv i hemmets krets vid härden
*När slår den stund då hem jag återvänder och röken från min lilla hemby ser och ser min faders ringa gård, förmer i mina ögon än län och länder?
*Ty mer det hus, som byggts av mina fäder, än stolta romarslott mitt hjärta gläder den fina skiffern mer än marmorsten
*Och mer Loire än våg som Tibern rullar och mer än havets rymd och Romas kullar min hembygds milda luft och ljuva sken
Dikten handlar om att hur långt vi än färdas på livets väg så kommer vårt ursprung aldrig förändras och om vi någon gång återvänder uppstår den speciella känslan av att allt är förändrat, men ändå precis som man minns det.
Detta är något som alla någon gång känner i livet, man kanske kommer tillbaka till skolan där man gick lågstadiet och ser platserna där man lekte kull eller spelade kula. Eller så återvänder man till staden där man växte upp och som man inte sett på flera år, nu finns båda McDonalds och Dressman, men annars är det mycket som är det samma.
Jag tycker om när dikter är skrivna med rim, det är lätt att hitta en rytm och man kan känna vad författaren kände när han skrev dikten.
Hemmet ser jag som en symbol för värme, trygghet och familj.
Martin Opitz (1597-1639) - Klassicism
Inga härar vinner striden mot den makt som heter Tiden;
den bröt sönder var metall, krona, spira den förödde;
men den sång som Skönhet födde
- Tid, den är ej din vasall.
Jag ser denna dikt som en dyster påminnelse om att som kung, smed eller städtant på BigBoy så är slutet alltid desamma. Döden kommer mot oss hur vi än försöker motarbeta den. Men efter att ha läst igenom dikten några gånger slår det mig att jag inte vet vad ”Vasall” betyder, dikten kanske egentligen vill säga att vi inte ska oroa oss för tiden utan istället leva den tid vi har. Den säger hursomhelst att tid är något vi inte kan stoppa eller manipulera.
Vi har alla känt stressen över att inte ha tid att göra det vi vill, som huvudpersonen i årets julkalender sa i gårdagens avsnitt: ”Varför ska dygnet bara ha 24 timmar?”. Jag håller med, var tar tiden vägen? Vi sover bort en tredjedel av vårt liv, borde man inte kunna minska lite på sömnen? Nej, detta ska inte bli någon uppsats om vår tidsnöd, vi har alla känt av tidsbristen, punkt slut.
Jag tycker mycket om dikter med rim, jag kan få den rätta känslan om en dikt inte rimmar. Den här är kort men får ändå fram ett tydligt budskap och detta med en ren, klar melodi.
Kronan och spiran ses som tecken på rikedom och skönheten är det finaste och renaste man kan hitta. Tiden symboliserar det oåtkomliga, vi kan inte påverka, vi kan bara acceptera.
Dikter jag vill skriva utan att analysera
Not often I have time to do
What I really like.
But theres not many days a year
I in my heart dislike.
So what is keeping me going then
What makes me face the day?
I could build a raft or two
And slowly sail away.
I beg you all around the world
That if you found the truth.
Please come to me and don’t be shy
Just open up you’re mouth.
‘Cuase I would really like to hear
the story of you’re life.
Do you have a cat or dog,
Or maybe even wife?
What’s the force around us all,
Is it well known God?
Maybe a day not far away
We all wake up in mud?
//Elin 20/9 2006
Solo
Poco a poco me fue quedando solo
Imperceptiblemente
Poco a poco
Triste es la situación
Pel que gozó de buena compañia
Y la perdió por un motivo u otro
No me quejo de nada: tuve todo
Pero sin darme cuenta
Como árbol que pierde una a una sus hojas
Fuime quedando solo poco a poco
Ensam
Undan för undan blev jag alldeles ensam
Omärkligt
Undan för undan
Sorgligt är läget
För den som kunde njuta av gott sällskap
Och förlorade det av ett eller annat skäl
Jag klagar inte över något: Jag hade allt
Men utan att märka det
Som ett träd som tappar bladen ett i sänder
Blev jag ensam undan för undan
Den här dikten vill jag inte analysera, bara berätta varför jag tog med den. Den beskriver hur lätt det är att långsamt glida ifrån något eller tappa kampviljan. Helt plötsligt upptäcker man att man glider med strömmen mot vattenfallet och det finns inget man kan göra åt det.
Jag ville ha med en spansk dikt och den här var vacker, trots att den inte rimmade hade den ett speciellt gung. Översättningen har jag inte gjort själv, men jag anser ändå att det är nyttigt att läsa dikter på olika språk, med eller utan översättning.
My child, my child, I come to you;
You are my father and mother.
Without you I have nothing:
No peace, no home.
You shall be my father and mother.
I enter your house, your pretty little house,
Where you play with bells thit sing.
“Be welcome, dear father, in my pretty new house,
I have bells, small bells that sing.”
I sit down. You take my hand
In yours. The way my mother did.
You take me off to a strange land,
Back to my father and mother.
/Pär Lagerkvist
My beloved will not return,
But my love will return to me.
What I have lived through will not return,
But my life has return to me.
/Pär Lagerkvist
Thought has no goal,
Prayer has no father.
Suffering has no home,
Longing has no mother.
Born without umbilical cord.
Dying unknown.
Come from nothing
And to nothing return.
/Pär Lagerkvist
Alla Pär Lagerkvist dikterna tagna ur Eight Swedish poets, Bo Cavefors Bokförlag, first published 1963.
1. Prins Achmed handlar om en sultan i indien som ska överlämna tronen, men han kan inte bestämma vilken av hans tre söner som ska överta den. När dom överlämnar tronen får dom också gifta sig med deras kusin Narunnihar. Men inte heller Narunnihar kunde välja sin man, prinsarna var för lika. Tävlingar fick avgöra vem som får Narunnihar och riket. Mellanbrodern Ali vinner och lillebror Achmed och storebror Hussein ger sig av. Achmed finner sin väg till fedrottningen, Paribanus rike och eftersom hon är så underbar stannar han hos henne. Fadern saknar sin yngste son och ber en häxa finna honom. Efter ett antal magiska brygder och några vissna löv kommer Achmed till sin fars palats, dit han återvänder regelbundet, men han bor fortfarande kvar tillsammans med Paribanu. Gammalt groll gör att sultanens rådgivare vilseleder sultanen och han skickar häxan till Paribanus land. Achmed blir tvungen att genomföra nästintill omöjliga saker, så att han ska bli skamsen och aldrig återvända till palatset. Men han klarar prövningarna och rådgivarna dör. På Alis bröllop är det stor fest och Achmed och hans fru Paribanu är där, klädda i Achmeds färger gul och röd.
2. Jag tror det skulle fungera bra att göra en film av det här. Berättelsen har allt en film behöver; spänning, hjältar, prinsessor, ondska, godhet och förrädare.
3. Språket är bra. Problem för yngre kan vara namnen, men den väcker fantastiska bilder i huvudet, fantasin får verkligen liv.
4. Symbolen med de tre bröderna ställer frågan om det är medvetet att dom är tre eller har det bara blivit så? Kunde det ha fungerat lika bra med två bröder? Kanske. Färgerna däremot är en tydlig symbol som visar att Achmed och Paribanu hör ihop.
5. Huvudperson – Achmed
Mentor – Paribanu
Fiende – Rådgivarna
Medhjälpare – Paribanu, dvärg – svåger
Räddare – Paribanu
Formbytare - sultanen
Snöstormen
1. Snöstormen handlar om en ung flicka, Maria och hennes kärleksproblem. Hon är förälskad i en ung, fattig man, Vladimir som hennes föräldrar inte godkänner till make. Men trots det möts dom i hemlighet och bestämmer sig för att gifta sig, också det i hemlighet. Flickan ska en kväll säga att hon har huvudvärk, men i själva verket gå ut till en väntande vagn och fara till en närliggande kyrka och gifta sig. Allt går enligt planerna och hon ger sig av.
Men den unge mannen har fått förhinder på grund av den kraftiga snöstormen som rasar under kvällen och hinner inte fram till kyrkan utan kommer dit först i gryningen och Maria är försvunnen. Maria har åkt hem igen, men drabbas snart av hemska feberattacker och blir liggande till sängs, i sömnen yrar hon om sin älskade Vladimir och hennes föräldrar förstår att Maria inte kan leva utan honom. Dom skickar meddelande till honom men får bara ett ilsket svar att Vladimir ska ge sig ut i kriget nästa dag. Vladimir dör i kriget, men Maria kan inte skänka sitt hjärta till någon annan. Så dör även hennes far och Maria och hennes mor flyttar från byn.
I nästa by möter hon en vacker man, Burmin, som efter långt om länge berättar sina innersta hemligheter för henne. Han älskar henne, men han är gift, nästa problem är att han inte vet vem hans fru är. Under en rasande snöstorm styrde han mot närmaste ljusprick, något som visade sig vara en kyrka. Där blev han insläpad av folk han aldrig sett och gift med en avsvimmad flicka som nätt och jämt kunde hållas vid liv framför altaret. När ceremonin var över hade hon vaknat och utropat: Det är fel man! Varpå Burmin kastar sig upp i vagnen och gett sig iväg. Han hade ingen aning om var han varit eller vem flickan var.
Maria utbrister då leende: Känner du inte igen mig!?
2. För tio-tjugo-trettio år sedan skulle det här också kunna bli en film. Det skulle vara svårt att göra den i modern tid, den skulle då bli väldigt förändrad.
3. Det finns vissa svåra ord och det är ingen historia man skulle läsa för småbarn, något som man kunde ha gjort med prins Achmed. Det är inga hållhakar utan historien rullar på, men även om den är mer trolig än prins Achmed, så vore det mer otroligt om det inträffade sådana händelser, än om man gift sig med en fe som i fallet med Achmed.
4. Jag hittar ingen symbol
5. Huvudperson – Maria
Mentor – Föräldrarna, Vladimir
Fiende – Föräldrarna
Medhjälpare – Tjänsteflickan
Hjälpare/räddare – Burmin
Formbytare - Maria
Huvudpersonen är en ung flicka som är djupt förälskad. Maria älskar sin familj, men sätter kärleken främst. Hon vill inte lämna sin familj, men det finns inget annat sätt. Klimaxen kommer under kvällen när hon ska ge sig av till kyrkan, hur ska det sluta? Man tror att historien ska ta slut där och att Maria och Vladimir ska fortsätta lyckliga genom livet, men det blir sällan som man tänkt sig.
Marias inre problem är viljan att stanna hos sin familj, hon vill inte ta farväl. De yttre problemen är förstås det att hennes föräldrar gör motstånd till giftermålet. Maria är från början väldigt uppjagad och stressad, men i slutet av berättelsen har hon hittat något slags lugn.
Diktanalyser
Joachim du Bellay (1522-60) - Renässans
Säll den som strövat vida kring i världen - en sagans Jason, en Odysseus lik - och sedan lever, klok och kunskapsrik sitt lugna liv i hemmets krets vid härden
*När slår den stund då hem jag återvänder och röken från min lilla hemby ser och ser min faders ringa gård, förmer i mina ögon än län och länder?
*Ty mer det hus, som byggts av mina fäder, än stolta romarslott mitt hjärta gläder den fina skiffern mer än marmorsten
*Och mer Loire än våg som Tibern rullar och mer än havets rymd och Romas kullar min hembygds milda luft och ljuva sken
Dikten handlar om att hur långt vi än färdas på livets väg så kommer vårt ursprung aldrig förändras och om vi någon gång återvänder uppstår den speciella känslan av att allt är förändrat, men ändå precis som man minns det.
Detta är något som alla någon gång känner i livet, man kanske kommer tillbaka till skolan där man gick lågstadiet och ser platserna där man lekte kull eller spelade kula. Eller så återvänder man till staden där man växte upp och som man inte sett på flera år, nu finns båda McDonalds och Dressman, men annars är det mycket som är det samma.
Jag tycker om när dikter är skrivna med rim, det är lätt att hitta en rytm och man kan känna vad författaren kände när han skrev dikten.
Hemmet ser jag som en symbol för värme, trygghet och familj.
Martin Opitz (1597-1639) - Klassicism
Inga härar vinner striden mot den makt som heter Tiden;
den bröt sönder var metall, krona, spira den förödde;
men den sång som Skönhet födde
- Tid, den är ej din vasall.
Jag ser denna dikt som en dyster påminnelse om att som kung, smed eller städtant på BigBoy så är slutet alltid desamma. Döden kommer mot oss hur vi än försöker motarbeta den. Men efter att ha läst igenom dikten några gånger slår det mig att jag inte vet vad ”Vasall” betyder, dikten kanske egentligen vill säga att vi inte ska oroa oss för tiden utan istället leva den tid vi har. Den säger hursomhelst att tid är något vi inte kan stoppa eller manipulera.
Vi har alla känt stressen över att inte ha tid att göra det vi vill, som huvudpersonen i årets julkalender sa i gårdagens avsnitt: ”Varför ska dygnet bara ha 24 timmar?”. Jag håller med, var tar tiden vägen? Vi sover bort en tredjedel av vårt liv, borde man inte kunna minska lite på sömnen? Nej, detta ska inte bli någon uppsats om vår tidsnöd, vi har alla känt av tidsbristen, punkt slut.
Jag tycker mycket om dikter med rim, jag kan få den rätta känslan om en dikt inte rimmar. Den här är kort men får ändå fram ett tydligt budskap och detta med en ren, klar melodi.
Kronan och spiran ses som tecken på rikedom och skönheten är det finaste och renaste man kan hitta. Tiden symboliserar det oåtkomliga, vi kan inte påverka, vi kan bara acceptera.
Dikter jag vill skriva utan att analysera
Not often I have time to do
What I really like.
But theres not many days a year
I in my heart dislike.
So what is keeping me going then
What makes me face the day?
I could build a raft or two
And slowly sail away.
I beg you all around the world
That if you found the truth.
Please come to me and don’t be shy
Just open up you’re mouth.
‘Cuase I would really like to hear
the story of you’re life.
Do you have a cat or dog,
Or maybe even wife?
What’s the force around us all,
Is it well known God?
Maybe a day not far away
We all wake up in mud?
//Elin 20/9 2006
Solo
Poco a poco me fue quedando solo
Imperceptiblemente
Poco a poco
Triste es la situación
Pel que gozó de buena compañia
Y la perdió por un motivo u otro
No me quejo de nada: tuve todo
Pero sin darme cuenta
Como árbol que pierde una a una sus hojas
Fuime quedando solo poco a poco
Ensam
Undan för undan blev jag alldeles ensam
Omärkligt
Undan för undan
Sorgligt är läget
För den som kunde njuta av gott sällskap
Och förlorade det av ett eller annat skäl
Jag klagar inte över något: Jag hade allt
Men utan att märka det
Som ett träd som tappar bladen ett i sänder
Blev jag ensam undan för undan
Den här dikten vill jag inte analysera, bara berätta varför jag tog med den. Den beskriver hur lätt det är att långsamt glida ifrån något eller tappa kampviljan. Helt plötsligt upptäcker man att man glider med strömmen mot vattenfallet och det finns inget man kan göra åt det.
Jag ville ha med en spansk dikt och den här var vacker, trots att den inte rimmade hade den ett speciellt gung. Översättningen har jag inte gjort själv, men jag anser ändå att det är nyttigt att läsa dikter på olika språk, med eller utan översättning.
My child, my child, I come to you;
You are my father and mother.
Without you I have nothing:
No peace, no home.
You shall be my father and mother.
I enter your house, your pretty little house,
Where you play with bells thit sing.
“Be welcome, dear father, in my pretty new house,
I have bells, small bells that sing.”
I sit down. You take my hand
In yours. The way my mother did.
You take me off to a strange land,
Back to my father and mother.
/Pär Lagerkvist
My beloved will not return,
But my love will return to me.
What I have lived through will not return,
But my life has return to me.
/Pär Lagerkvist
Thought has no goal,
Prayer has no father.
Suffering has no home,
Longing has no mother.
Born without umbilical cord.
Dying unknown.
Come from nothing
And to nothing return.
/Pär Lagerkvist
Alla Pär Lagerkvist dikterna tagna ur Eight Swedish poets, Bo Cavefors Bokförlag, first published 1963.
B9
1. 1) Detta språkljud i början av ett ord kallas: Uddljud
2) Lingvistik betyder: Allmän språkkunskap
3) Detta är i den minsta språkliga enheten med självständig betydelse: Morfem
4)Så kallas fonetiken som behandar talorganen och ljudensbildningssätt: Artikulatorisk fonetik
5) Så kallas en språkforskare med filologisk inriktning: Filolog
6) Dessa sex språk räknas till de nordgermanska: Danska, svenska, norska, isländska och färöiska.
7) Finskan och samiskan härstammar från denna språkgrupp: Den uraliska
8) Detta motsvarar svenskans t i danmark: d
9) Denna enhet utgår danskarna ifrån i sitt räknesystem: 20
10) Så heter Norges två officiella språk. Bokmål och Nynorsk
11) Detta kallades tidigare indoeuropéer: arier eller ariska folk.
12) Vilken nationalitet har de som talar baskiska (inte basker): Spanjorer och fransmän
13)
2) Lingvistik betyder: Allmän språkkunskap
3) Detta är i den minsta språkliga enheten med självständig betydelse: Morfem
4)Så kallas fonetiken som behandar talorganen och ljudensbildningssätt: Artikulatorisk fonetik
5) Så kallas en språkforskare med filologisk inriktning: Filolog
6) Dessa sex språk räknas till de nordgermanska: Danska, svenska, norska, isländska och färöiska.
7) Finskan och samiskan härstammar från denna språkgrupp: Den uraliska
8) Detta motsvarar svenskans t i danmark: d
9) Denna enhet utgår danskarna ifrån i sitt räknesystem: 20
10) Så heter Norges två officiella språk. Bokmål och Nynorsk
11) Detta kallades tidigare indoeuropéer: arier eller ariska folk.
12) Vilken nationalitet har de som talar baskiska (inte basker): Spanjorer och fransmän
13)